Nu kan ni se er omkring, mitt herrskap! Der ha yi
sammanbindningsbanan, för att tala om något nytt.
Turkiska rikshistoriografen Isi yttrar sig om en byggnad
sålunda: “Vid åskådandet af denna herrliga byggnads
grundvalar, häpnade arkitekternas forskande förstånd; de
nedsänkte sina hufvuden på beundrans knä och beto sig i
förvåningens finger.“
I detta herrliga och oförmodadt påkommande resväder manas man till sång och uppbyggelse. “Solen glimmar blank och trind“ är en mycket vacker melodi, som flödat ur fader Bellmans rika sångar-hjerta och lämpar sig särdeles väl till sådana här Mälare-förhållanden.
Sångmö! I Neptuni hof
Låtom oss nu sjunga,
Medan vi från Langborgs skrof
Öfver Mälarn gunga.
Vinden lätt uti sitt lopp
Lyfter vimpelen i topp.
Sol och sjöluft friska opp
Mage, bröst och lunga.
Se, hur staden kilar bort,
Snart ses sista fliken.
Allt försvinner innan kort:
Här är Skinnarviken.
Der syns, ja det vet ni nog,
Banan som vår kassa tog:
Jo, nu tror jag, att jag slog
Hufvudet på spiken.
Öfver Mälarns trånga plats
Fåfängt att J svärjen!
.jpg&oldid=461026){kind=link}