Till Wadstena rese man
Ej i onödan.
Här bodde Seseman;
Nu är han död han.
Han var ett mönster
I aritmetiken.
Här i ett fönster
Vardt Johan nyfiken,
Smög sig till fröken
Och mådde som göken.
Saken man trummade
Ut så bedröfligt.
Erik sig dummade
Mer än behöfligt.
Äfven här gick en storm en gång öfver den Heliga Birgittas klosteranläggning. Nunnorna, de allrasötaste töser, fördrefvos. Munkklostret blef kurhus och nunneklostret dårhus. O tempora, o mores! Staden försjönk allt mer och mer. Den enda förtjenst man bespetsade sig på var knyppling, hvilken industri ännu fortlefver. Nu har staden knåpat sig opp till Enskild Bank, väfverier, bryggerier samt har en liflig sjöfart med östgöta-spannmål på Göteborg m. m. Slottet, som är byggt af Gustaf Wasa, är storartadt, och förtjenar att ännu en gång i återstäldt skick, som ett herrligt minnesmärke, lika vördnadsbjudande som fordom, få blicka ut öfver Wetterns svallande vågor. Eör närvarande användes det understundom till upplag för spannmål och ena tornet till jernvåg.
Från Wadstena begifva vi oss åter ut på Wettern mot vestgöta-linien, kasta en blick på Carlsborgs fästning, kila in i Bottensjön, för att vid det herrliga Sjötorp taga
.jpg&oldid=461178){kind=link}