Och Danska vägen och Gamle-stan
Och Örgrytes skuggrika lundar
Med templet och bäcken, som sorlar kring plan,
Och sjelfva fan
Och yttersta domen, som stundar.
Och Öfverås såg jag, ett rigtigt slott,
Fullkomligt till punkt och pricka.
Der skulle jag sjelf ha trifvits godt,
Om ödets lott
Så fallit uti min ficka.
Med Ludde jag åkte uti kalesch,
Åt middag på Edvards veranda.
Vi rodde på ån bland blommor och gräs
Till Qvibergsnäs,
Der värden oss bjöd att landa.
Jag mycket har att berätta än,
Och kanske mer än J vänten:
På Bjurslätt var jag på Hisingen
Allt hos min vän
Med Victor<(i> och Intendenten.
Jag mådde som perla i gull hvar dag,
Om ute jag var eller inne.
Af Göteborgsvännernas hjertelag
Behåller jag
Ett kärt och ovanskeligt minne.
.jpg&oldid=461175){kind=link}