Så tar man sig en tår på tand
Förutan fru och piga.
Hvad mat man får,
Man präktigt mår
Och skrattar godt, när halfvan går.
Mitt guld är knappt, men räcker till,
Och lyster mig ej öka.
Och frågas mig, om jag ej vill
En bättre lycka söka,
Jag svarar kort:
Mot ingen sort
Jag byta vill min frihet bort.
Han är bestämdt större filosof än du, Petter! Han tycks icke ha någon skinnsoffa, som magnetiskt håller honom qvar i någon qvaf kammarhåla. Han lefver i naturen, han jagar, han fiskar, han tar sig en half och tycks bemöda sig om att vara älskvärd. Gud gifve att det i längden lyckas honom!
Det var en vacker solskensdag:
Jag gick om bord på Chapman klockan sex,
Och med pressenning jag min kappsäck höljde,
Och många vänner följde mig till vägs,
Fast det fanns många fler som mig ej följde.
Med ljuflig punsch mig afskedsbägarn räcks,
Min djupa smärta jag inom mig döljde.
Till sjös flyr sorgen bort långt förr’n man tror:
Adjö, adjö! jag hviftade och for!
.jpg&oldid=461140){kind=link}