Den här sidan har korrekturlästs
16
Der bo gäster, en skock,
Som skall luftas och tvås.
Det är liksom ett skrock,
Att just här återfås
Hvad man tappar, gunås!
Då ens helsa förgås.
Derför bor man så tätt
Och sin trängsel fördrar
På så anspråkslöst sätt,
För att andas sig mätt
Med en hafsluft så klar,
Som man ingenstans har
Att få i sig så lätt,
Och som är så komplett
Och så rar.
Här är lif, här är lyx,
Här är dans, här är sång
Uti Lindgrens salong.
Aldrig tröttna man tycks
I kostymernas tvång.
Ej ett damkorn en gång
Törs man ha på sin byx;
Och man sagt mig bestämdt,
Att man dofta skall jemt
Utaf eau de cologne.
Här skall stå någonstans
Gamla Dalarö-skans:
Jo, der står han ju qvar
Som en gammal husar,
Som sett gladare dar,
Då med svärd och patron
.jpg&oldid=461148){kind=link}