Han tog Dalarö-bon
Uti tukt och försvar.
Här finns konditori,
Här finns Postens kontor,
Här finns gästgifveri,
Höns och hästar och kor,
Telegraf och apthek;
Och bland almar och ek,
Ser jag rätt — eller hur?
Står en kyrka af fur
Och ett tullhus af sten
Utan gagn längesen
Med en väldig och stor
Inspektor.
Jag tog god natt af Dalarön och gick till kojs. Då jag vaknade, kastade himlens praktfulla solros sitt glödande skimmer öfver den glänsande vattenspegeln. Vågorna, som ej voro öfver två tum höga, nickade och tittade på oss liksom yrvakna. Jag tackade dem för deras stillhet under natten, som låtit oss sofva och drömma utan att störas af deras vanliga buller och kullbytteringar.
Ack, när hafvet såsom nu på färden,
Gungar fram oss vid en sakta bris,
Kan man tänka sig på bättre vis
Än, som nu att pallra genom verlden?
När man hör hur vindens harpa klingar
Och sig känner glad och nöjd ombord,
Är det ej som öfver haf och jord
Man sig lyfte uppå starka vingar?
.jpg&oldid=461144){kind=link}