Sida:Svea 1871(19).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19

2.

En vacker morgon klockan fyra afgick Chapman från Oscarshamn, då man hade tillfälle att betrakta Öland.

Uti Kalmarsund, uti Kalmarsund
Der ligger en ö, som inte är rund
Och inte fyrkantig heller.
På bredden han är ofanteligt trång,
Men tretton mil lär han vara lång,
Om Palmblads påstående gäller.

Hvad är det, som står som en svärm af mygg
 Uppå dess rygg.
Som står der båd’ nätter och dagar?
Jo, saken är den, när allt kommer kring,
Så är det blott qvarnar, som dras på beting
Af vinden, i fall han behagar.

Öland är ett kalkberg, som hafvet ej haft nog vatten att hålla kacheradt, utan ryggen har i många år stått öfver hafsytan och utgjort ett slags salutorg för slipstenar. Ön är här och der ganska fruktbar och kan årligen afsätta 80,000 tunnor spannmål och ändå ha tillräckligt till kroppkakor. Der finnes hjortar, näktergalar och vildsvin. Borgholms stad är mindre märkvärdig än Borgholms ruin. Kronprinsen Carl Gustaf lefde der sina ljufligaste dagar, men det lär ha varit, innan det förändrades till ruin.

Några timmars tjocka gjorde ett oförmodadt afbrott i vårt framåtskridande. Som du vet, är tjockan en sorts florshufva af något slags luftigt otyg, som lägger sig öfver ögonen på folk och är isynnerhet obehagligt och humörförstörande för sjöfarande. Kaptenerna lida värst. Maskinister och eldare (jag talar nu om ångbåtar) få åtminstone under stillaståendet komma upp ur den helvetiskt brinnande ugnen och ta sig en läskande luftdryck, och se derför