Jag riddare och hästar såg
Och kärringar på qvastar.
Hos Lumbye hörde jag en stund
Musik, som man hör sällan,
Drack punsch från Edvard Cederlund
Och hvit-öl dessemellan.
Kung Kristian stod på sin kolonn
Och såg på folkets skara.
Och Ahlgrensson och Fredriksson
Jag såg af svenskar bara.
Jag tänkte här på trefligt vis
Att tiden få förkorta;
Men Erik Bögh var i Paris,
Och var fördenskull borta.
Nu vet du en hel hop redan af hvad jag sett och hört. Såsom noter till ofvanstående verser, bör jag likväl nämna, att då jag “såg riddare på hästar och kärringar på qvastar“, har det afseende på en stor illumination, som var anställd i Tivoli den 15 Juli, der dylika figurer af kolossal storlek förekommo. Det var emedlertid en illumination, hvars make jag aldrig skådat och troligen ingen annan heller. Den var storartad i den vidsträcktaste bemärkelse. Det var samma afton, som underrättelsen kl. 9 kom till Tivoli, att kriget var förklaradt. Marsäljäsen speltes på alla håll och kanter, omvexlande med tal och hurrarop, och den tappre landssoldat låg icke heller på latsidan.
Utom allt detta tog jag kännedom om Fredriksberg med sina svanor och kameler, “hysteriska casino-bilder i tretio minuter“, Klampenborg, Dyrehaven och Eremitaget, der tillrustningar förehades till den stora kappridningen,
.jpg&oldid=461152){kind=link}