som skulle försiggå den 16 Juli, men hvilken förlustelse jag ej fick åskåda, emedan jag reste just den dagen, och i anledning hvaraf jag finner antecknadt i min annotationsbok:
Kappridning var det klockan sju.
Mig alldeles ohördan.
Jag såg den ej, ty jag for tu
Den sextonde på lördan.
Innan jag afslutar detta bref, vill jag nämna något som är ganska eget för Köpenhamn, som annars är en så vänlig och godmodig stad. Jag. menar det sätt, hvarpå Toldboden vaktas om qvällarna, nemligen utaf sex stora hundar, hvilka lössläppas vid solens nedgång, så att ingen från derliggande fartyg, vare sig skeppare, besättning eller passagerare, vågar gå i land, så vida han vill undgå att bli biten och sönderrifven. Är man uppe i staden och vill gå ombord på qvällen, så nödgas man ringa på en klocka vid ingångsporten, för att få en tullbetjent som medföljer till fartyget och afhåller hundarna från anfall och våldsamhet, som aldrig skulle uteblifva, om man vore nog djerf att på förbjuden tid beträda platsen. Nog har jag sett, tullhundar i mina dar, men sådana praktexemplar som de Köpenhamnska torde icke på något annat ställe finnas, hvarken i Europa, Asien eller Afrika. Anslaget om förhållandet sitter tryckt och uppklistradt på ingångsporten till Toldboden, allom till uppbyggelse.
3.
Den 16 lemnade vi Köpenhamn och kommo till Malmö på eftermiddagen. Der kommo herrar ombord,
.jpg&oldid=461153){kind=link}