hvaribland en hederspatron ställde sitt präktiga ekipage till några af passagerarnes förfogande, för att på beqvämaste sätt låta dem få tillfälle att taga en öfversigt af staden och dess närmaste omgifningar. Ibland de lyckliga var äfven undertecknad, som fick njuta af den angenäma åkningen, hvarförutan han annars ej hunnit se mycket af den Skånska hufvudstaden.
Malmö stad, af mycken vigt,
Fast nog mycket sköljd af vågen,
Kallades, besynnerligt,
Fordomdags för Ellenbogen.
Här var fiske då som dög,
Om mig minnet ej förvillar:
Tysken som en fiskmås flög
Hit att hugga sina sillar.
Men när stan blef svensk en gång,
Kom den i sitt rätta esse;
Tog framåt så stora språng,
Att den blef en riktig bjesse.
Malmö fick sitt namn en dag,
Då en mö här maldes sönder;
Men jag tror mig veta jag,
Att den sagan är för bönder.
Hamn fick stan af Frans Suell.
Här var Jörgen Kock borgmästar.
Jernväg finns här, som är snäll
Och som skjutsar utan hästar.
Lyckan stundom skäms ej för,
Att på handtverksdörrar klappa:
.jpg&oldid=461155){kind=link}