Från Karlskrona till Kalmar yar ingenting att
anmärka annat än att hafvet yar tillräckligt rymligt och
djupt för yår fortkomst. Vi fördrefvo tiden med att äta
och sofva samt anlände lyckligen till residensstaden på
aftonen. Hvarken biskop eller landshöfding voro oss till
mötes. Ingenting fingo vi beskåda, hvarken kyrkor eller
slott, emedan vår befälhafvare ej behagade förunna oss
längre permission än en knapphändig halftimme att gå i land.
Uti Kalmar stad, uti Kalmar stad,
Der tog jag på vallarna min promenad.
Och som jag är fet
Och dagen var het,
Så fann jag för godt att ta mig ett bad.
Jag skulle gerna ha velat se de der “praktsvamparna, som skjuta upp ur ekstockar och som man kan få en god köttsoppa utaf“, samt de der “24 orts äggen som stadshönorna värpa“ och mycket annat sevärdt och märkvärdigt, som man vet finns der i staden. Men man kan ej gapa öfver allt heller, utan man får vara nöjd med måttliga korfvar emellanåt. — Klockan fem på morgonen voro vi långt ute på villande haf. Jag steg upp och tog mig ett uppfriskande luftbad på halfdäck, som med hundra fots längd tillika erbjuder en angenäm promenad. Cigarren blossade, solen sken, vågorna hoppade, just lagom för att låta oss behålla en viss värdighet i vår hållning.
En visa på hafvet jag sjunga vill,
Och vinden skall sätta musik dertill.
Jag sjunger så gerna, då vindar susa
Och böljorna bocka och för mig krusa.
Till luftens rike en sångfogel hör,
Och vågorna har jag ock tycke för.
.jpg&oldid=461159){kind=link}