Efter ett Vår-regn. (1871.)
Vårsolen ler öfver vårgröna Slätten,
Dimmorna sjunka i hafvet med fart.
Regnet har slutat med skurning och tvätten,
Allt är nu torkadt och mangladt och rart.
Strukna och märkta
Stå gullgifvor små,
Prestkragar stärkta
I backarna stå.
Fjäriln med rosor och guld på kasketten
Ingenting har i sin utstyrsel spart.
Sorlet som hörs är naturen som rör sig:
Lundarna susa vid källornas språng.
Aldrig mer roligt man har än man gör sig:
Lifvet har löst sig ur bojor och tvång.
Vårsången klingar
I trastarnas kör.
Lärkan sig svingar
Som sångdirektör.
Glada studenter med Arpi framför sig
Tycks man ha klart för sig ännu en gång.
Vårfriskt eteriska daggperlor dugga,
Glindra i gräs och på nylöfvad gren.
Doftande står uti tallarnas skugga
Daggig linnæa i morgonens sken.
Bäckarna sqvala
I kapp med hvarann,
Gökarna gala,
Som ingen det kan,
Ärlor i språngmarsch småflugor sig hugga,
Backsvalan trippar på gullgula ben.
.jpg&oldid=460546){kind=link}