Nu halas landgången in:
Plats tar nu hvar och en sin.
Och på sin brygga står re’n
Kapten;
Tittar på molnenas vägg,
Stryker sitt blonda skägg,
Backar sitt Ångermanland
Från strand.
Båten får mycket beröm.
Måsarna i Norrström
Nyfikna slå en ring
Omkring.
Ingen kan undra på det:
Sjelf är jag, som ni vet,
Gammal bekant med hvar mås,
Förstås!
Ångarn nu präktigt gled
Glindrande strömmen ned.
Slottet vi lemnade snart
Med fart.
Kempff gaf en vänlig signal,
Tyst blef allt slammer och tal:
Sextetten blåste som sju
Just nu.
Valdemarsudden passerades under musik. Vi fingo viftande helsningar i förbifarten. “Det är grosshandlar Möller med sina barn,“ anmärkte en af passagerarne. Vid Blockhusudden viftades med tre fanor. “Det är doktor Sandahls flickor,“ anmärkte en annan. Och nu viftades från alla stränder och backar under det musiken tog sig storartadt ut i den klara morgonluften. Jag vet
.jpg&oldid=461475){kind=link}