ej om kor äro musikaliska, men en och annan sådan visade oss den artigheten att vifta här och der i buskarna. Kor anses för dumma, och jag har hört sägas att dumhet ofta är mycket musikalisk. Plutarch påstår äfven, att de bästa musikaliska instrumenter blifvit förfärdigade af åsne-ben. Lika godt! viftningen såg söt och idyllisk ut. Jag viftade tillbaka och bad dem för all del lägga på hullet under vår bortovaro. Emellertid aftogo viftningarna, ju längre vi kommo ut i skärgården. Det blef alltmer och mer bondaktigt och ouppmärksamt.
Ångaren Gustaf II Adolf, som kommenderas af kapten Neukirch, helsades i förbigående med marseljäsen. “Bravo!“ ropade en af passagerarne. Skratt och munterhet! Ett politiskt samtal öppnades af tvenne herrar. Jag tog ingen notis om innehållet. “Politiken är en boll, som kastas af larmande barn.“
Vid Skomakarn, en liten glad fyr, togs afsked af skärgården: musiken spelade. Ålands haf öppnade sina portar. Det var lugnt i Neptuni rike. Med litet besvär hade man kunnat se hans thron på botten i det spegelblanka vattnet. Annars är den på 1780-talet beskrifven af en skald på följande åskådliga sätt:
«Hans thron är bygd af vatturika skatter
Med musslor öfver allt och snäckors prål besatter.
Från ofvan ända ned med perlor af kristall.
På trappan perlemor, på sätet guldet skiner,
Kring thronen hvalar stå och sprutande delphiner.»
Ångermanland, som är ett utmärkt fartyg i alla afseenden, har äfven en charmant matsalong, hög och luftig som gamla Valhall. Fläsk fanns här äfven och glada Valkyrior saknades ej heller, som kredensade det
.jpg&oldid=461836){kind=link}