Månen stirrar så trind.
Ingen våg är för hög.
Om man ej är för trög,
Utan rapp och geschwind,
Tittar opp och ej ned,
Kan man snart få besked
Hvad det blåser för vind,
Om man frågar vår flög.
Han är namnkunnig för
Att han vet hvad han gör
Så till lands som ombord.
Och jag tror på hans ord,
Och på suset jag hör
Att det blåser från nord.
Flögelns ställning är hög
Och dess kall är af vigt.
Han skall hafva insigt,
Att bland vindarnas ätt
Kunna ställa sig rätt,
Annars aldrig han dög
Att tjenstgöra som flög
Och fullgöra sin pligt.
Om vimpeln, som fladdrar, borde jag äfven säga några ord; men det kan vara öfverflödigt, sedan Svenskt Konversations-lexikon tydligt definierat hvad en vimpel är, nemligen: att det är “ett smalt tygstycke, som från skeppsmasten fladdrar ut i luften“. Då tygstycket icke fladdrar ut i luften, utan hänger rätt ned efter masten, måtte det vara något annat än en vimpel; men derom lemnas icke någon upplysning.
.jpg&oldid=461478){kind=link}