reseskizz skulle ej kunna, utan en otillbörlig körtfattlighet, sammanträngas i den lilla vrå, som blifvit mig anvisad i kalendern Svea. Minnet af förvärfvad vänskap och broderlighet skall likväl vara mig kärt och dyrbart att bibehålla och värdera. Lefve Örnsköldsvik, dess herrliga natur, dess älskliga, lyckosamt framåtsträfvande samhälle!
Sång i Ångermanland.
Jag vandrar bland bergen i Ångermanland
Från morgon till skymmande qväll.
Jag jublar och qvittrar min visa ibland
Kring nipor och dalar och fjäll.
Jag mojar mig bara och solar min kropp
I fjällsolens glödande brand:
Hvad hade jag annars så skyhögt hit opp
Att göra i Ångermanland!
Dess jord är mig kär i hvarendaste bit
Och yppig, som nånsin man vill
Och himmelen har man, i fall man vill dit,
Ej många gästgifvarhåll till.
Jag kunde ta fatt uti molnenas svans,
Om blott jag utsträckte min hand.
Det sker ej, minsann! någon annanstans
Än här uti Ångermanland.
I skogen mig möter hvar blomma som vän,
Som förr, lika landtlig och täck.
En barndomsbekant känns på rösten igen
Öfverallt i hvar sjungande bäck.
Och elfven sig slingrar som fordom dags
Och vattnar sin skuggande strand.
Och aldrig jag såg någon gladare lax,
Än laxen i Ångermanland.
.jpg&oldid=461483){kind=link}