Här får man sin riktiga smak igen,
Då smör man vill gommen förtro.
Och mjölken är här långt bättre än den,
Som spädes vid Lidingöbro.
Och glöda ej drufvor och pippingar här
Som längst bort i sydliga land,
Hvad sägs om de älsklige åkerbär,
Som glöda i Ångermanland?
När tjädern spelar i ångande tall
Och jublar i fjällstängd vik,
Så kan han väl kallas i alla fall
En högst musikalisk klassik.
När orrfogeln spelar och eko från häll
Upprepar hvart endaste grand,
Hvad är väl då Lumbyes och Meissners kapell
Mot skogens i Ångermanland?
Ja, Ångermanland är, som hvar man vet,
Den allra som gladaste bygd.
Och nekas ej kan att dess gästfrihet
Gått i arf från forntida dygd.
Och känns i dess gästfria salar ibland
Att plägning man fått med besked,
Så har man hvar gång efteråt till och med
En känsla af Ångermanland.
Jag ville se huru det såg ut i Medelpad och gick derför ombord på ångfartyget Niord, som skulle gå söderut.
Och midt i natten kom jag till Sundsvall
Och kallt och blåsigt var det för tillfället.
Jag möttes af ett ganska ledsamt fall,
Att ej ett enda rum fanns på hotellet.
.jpg&oldid=461484){kind=link}