Sida:Svea 1873(24).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
24

Norrland, med dess vackra vattenfall, hvilket på morgonkvisten, jemte sågen, togs i närmare betraktande.

Tio laxar hade jag nöjet att se upphalas ur det brusande svallet, hvarefter, på inbjudning af den artige bruksförvaltaren och hans familj, kaffe inmundigades på herregården.

Vägen fortsattes sedan i sällskap med Ljungan, som af artighet höll sig på venstra sidan om åkdonet och på behörigt afstånd. Man säger, att i Wermland kan man inte spotta, utan att spotta på en brukspatron. I Norrland kan man inte se en strömfåra utan att se timmerstockar, som på egen hand i otalig mängd och med den största kallblodighet, störta sig fram genom vågorna, för att blanda sig i verldshvimlet.

Jag vet ej om det gagnar eller skadar:
Mig tycks uti vår nordiska provins,
Uppriktigt sagdt, att det måhända fins
För mycket yxor och för litet spadar.

På alla gästgifvaregårdar i Medelpad bör en resande vara försedd med ett godt tålamod, emedan han alltid har utsigt att få vänta på hästar. Men tre timmar! det går bra långt. Som kristen menniska är man förpligtad att gå långt i tålamod, innan man har rättighet att bli ond:

Sticks din näsa med en syl, min vän!
Tvärt igenom, får du ej bli retad;
Men om sylen ej dras ut igen,
Har du rättighet att bli förtretad.

Detta är kristligt tålamod, som ingen får lemna ur sigte. På Nedansjö gästgifvargård fanns ingen krake att få. En Kamel fanns; men det var gästgifvaren sjelf,