Jag fick min lilla hufva
Och han fick också sin.
Se’n sof jag lugnt och stilla
Vid sorl af vattenfall;
Drogs dan derpå i trilla
Af Bismark till Sundsvall.
Telegram till Stockholm.
Bästa herr Bonnier! Jag har nu fullskrifvit sexton
sidor stort regalformat. Låt mig veta om det är
tillräckligt för Svea, eller om jag skall fortsätta . . .
Svar från Stockholm.
För all del sluta. Låt oss ej trötta ut publiken.
Sveas anseende är mig dyrbart.
Så hett skiner solen på Ljungans å,
Till Stockholm skall ångbåten Nordstjernan gå.
Och afsked nu tages af vänner och bröder,
Och tåget församlas: Mot söder! Mot söder!
Nordstjernan är stor, det vet en och hvar;
Men trångt om plats hon dock ofta har.
Och omtala, tror jag, jag ej behöfver,
Att fins der ej plats, får man stanna öfver.
Den gamla tiden är ingenting mot
Den nya, som jemt står på resande fot.
Och derför på ångbåtar eller hoteller
Fins aldrig tillräckligt med utrymme heller.
Den seden hos oss har ock kommit i bruk
Att man skall resa, om man inte är sjuk.
.jpg&oldid=461491){kind=link}