far till Assyrien och vill dricka af elfvene Phrat? Det är din ondskos skull att du så plågad varder. Om du tvådde dig med lut och toge der mycken såpo till, så synes dock din ondska dess mera, säger Herren.“
En annan vän träffade jag vid samma tillfälle, som var stadd på resa till utlandet och, som han uttryckte sig, till söderns paradisiska länder. Han beklagade mitt öde att gå till mötes fjällens isande vindar. Vårt korta samtal afslöts med följande frågor och svar:
»Kennst du das Land, wo die Citronen blühn?» —
Nej! jag har aldrig varit utom byn.
Jag trifs så godt i gamla Svealand
Och längtar ej till någon annan strand.
Om söderns land du mera föredrar,
A’ la bonbeur! så var så god och far!
Men jag vill fråga ungefär så här:
Kennst du das Land, wo det fins åkerbär
Och lingon glödande utefter mon
Och i arom långt öfver din citron;
Kennst du das Land, som ej sin like har?
Ich kenne das — och derför blir jag qvar.
Och så kullrade jag och mitt ressällskap på ångbåten Carl den femtonde öfver Bottniska böljorna till den idoga staden Sundsvall.
Af ångan och böljorna drifven
Till Sundsvall, som sagdt var, jag drog.
Den sta’n är så ofta beskrifven,
Att det kan för oss vara nog.
.jpg&oldid=461627){kind=link}