Af fjällmygg jag fick ett och annat sting,
Ty solen nu gassade hett,
Och korna de råmade rundt omkring,
Att betet var aldrig för fett.
Jag stod just beredd, som naturens vän,
Att slå på min lyra en knäpp;
Men skatorna skrattade åt mig, fastän
Jag hyttade åt dem med käpp.
Det var en skandal och bevisar bestämdt
Att skator ej ha något vett.
De tyckte väl ej jag såg ut som en Jämt
Och stockholmsbor aldrig de sett.
Min sång var förbi och jag vände till sta’n,
Gaf skatorna jemt den och den,
Och gick till bror Ocklind, och på hans altan
Drack punsch och tog skadan igen.
Östersund hade en festlig pregel i anseende till det väntade konungabesöket. Det fejades öfverallt, sjelfva residenset stod under uppstufning och en knippa stärkkjortlar bars öfver torget. Staden ligger vackert på östra stranden af Storsjön, midt emot Erösön, som staden hakat fast vid en bro, för att förekomma dess bortflytande, hvilket, om det inträffade, skulle blifva en stor förlust för staden.
Till Erösö läger voro vi af officerarne inbjudna på middag, som under fröjd och musik intogs i det gröna, hvarefter vi hade nöjet åse en fältmanöver till häst, som var särdeles vacker och upplifvande. Efter denna angenäma och rikliga välfägnad drogo vi vidare, gjorde en liten sjöresa på färja och anlände lyckligt och väl till Häste gästgifvargård.
.jpg&oldid=461629){kind=link}