Skiffer, kopparmalm och gull
Äro fjällen icke utan:
Den som kunde runka kull
Oviksfjället eller Skutan.
Gerna in man komma vill,
Slägtet är på guld begifvet:
Nyckeln, som hör låsen till,
Blir till slut — lokomotivet.
Åreskutan är den största skuta, jag sett, och jag har ändå sett bra många skutor här i verlden. Det skulle vara roligt att få titta in i lastrummet och nagelfara med innehållet efter bästa tycke och urskiljning. Åreskutan har en höjd af 4,924 fot. Om man äntrar opp i stortoppen, så har man en storartad utsigt öfver trakten. Man behöfver ej befara någon krängning, ty skutan är styf och tvärsäker i alla väder. Tiden tillät oss ej att gå ombord.
Innan vi kommo till Åreskutan, bör jag ej glömma, att vi i Nyland gjorde ett besök hos en gammal hedersman till prest, der vi spisade middag och öfverhopades, som alltid i Jämtland, med välvilja och välfägnad. Från trappan hade man den herrligaste utsigt öfver trakten kring Undersåkers kyrka åt ena hållet och Ristans forssen åt det andra. Det var en tafla och en belysning för tillfället, som man ej kunde tröttna att betrakta. Sedan vi på eftermiddagen blifvit lyckliggjorda med kaffe och en ordentlig presttoddy och rökt några glada bloss, företogs afresan under ett snart öfvergående åskväder.
Thor, bland gudarne den främste,
Närmast Oden var i rang,
Och hans borg var ej den sämste
Uti prakt och möblemang.
.jpg&oldid=461675){kind=link}