Sida:Svea 1874(223).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
223

Vala sjelf om honom talar
Och har gifvit svart på hvitt,
Att han i femhundra salar
Bodde snyggt och hyresfritt.

Jag kommer för ögonblicket ej ihåg mera af guden Thors historia och kan derför ej fortsätta poemet, som annars, till att dömma af början, torde säkert ha blifvit ett ibland de allravackraste.

På qvällen anlände vi till Dufed, der förut bestämdt och förordnadt var, att vi skulle kinesa, hvilket vi också grundeligen gjorde i tullförvaltar Rodéns gästfria hus.

Hos tullförvaltarns led man ingen nöd:
En vacker hostad uppläts för det första.
Och mat fanns dagen om i öfverflöd
Och ingen, Gudskelof! behöfde törsta.
För mig var getost och rågrullebröd
Delicer, som jag ansåg för det största.
Och fet och knubbig blef jag ett, tu, tre:
Om ni ej tror, var god och kom och se!

Midsommardagen reste vi till Tännforssen, sedan vi under vägen gjort oss en glad stund hos Bergström på Forssa. Tännforssen torde vara det ståtligaste vattenfall i vårt land. Så mycket såg jag, att hoppar man i, så kommer man aldrig helskinnad opp. Ofvanför fallet på en grön plan vid en vänlig lada dukades vår middag ur matsäcken, hvarefter vi knogade vidare till Skaltjernstugan och sofvo der öfver natten. Jag fick till sängtäcke en getskinnsfäll, hvaruti jag trillade in min lilla person och befann mig särdeles väl konserverad. Om morgonen möttes vi af en regnig och kall väderlek. Stället har ett vackert vattenfall, som är värdt att taga