i betraktande. Vi voro nu blott fem mil från Korge. Jag tror att det går undan.
På gästgifvaregården Skalstugan var stort bröllop, då vi kommo dit klockan sex på aftonen. Bröllopsmiddagen skulle just börja, sedan vigseln förut blifvit öfverstökad. Vi inbjödos af yärden, grosshandlaren Steensaas, född norrman, som tillika var gästgifvare på stället, att deltaga i festmåltiden. Det var ett dubbelbröllop, som grosshandlaren gjorde för Ole Vohlen och Ane Lisabeth, samt Peder Vigen och Marie Korsjön. Efter middagen voro bord anordnade ute på den rymliga gårdsplanen med toddy- och punschanstalter. Det ville något vara, ty gästerna bestodo af minst tvåhundra personer, hvaribland befann sig en rik lappfamilj. Lappen vill nu mera heta fjällman, om det skall vara väl. Det var en städad och förståndig fjällman. Glädjen var högljudd, men anständig, och välfägnaden riklig och tillfyllestgörande.
»Men naar saa endelig er samled Alle,
Hvem gammel Gjestfrihed till Huset trak,
Da giver Huset Gjenlyd af en Snak,
Som næsten babylonisk man kan kalle.»
Morgonen derpå var frukost för hela sällskapet, då man kunde se
»At uti samme Forhold Glæden hyldes
Som Glasset och Tallerkenerne fyldes.»
Från Skalstugan till Sul i Norge är två mil, men skjutsen betalas efter tre. Fjället var ödsligt och snöigt. Vinterrocken måste på. Hu! hvad det är kallt i Norge! Låtom oss skynda. Levanger är en liten treflig
.jpg&oldid=461672){kind=link}