Sida:Svea 1874(227).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
227

Det smakte godt att svenska bägarn tömma,
Och när den tömdes, gick det som en dans.
Det måste medges, att man öfvermåttan
Förträffligt mår på Kongl. Svenska Flottan.




Dagen derpå, som var en varm och solig sommardag, gick Drottningen ombord, helsad af folkets jubel, som synbarligen uttryckte dess glädje att se Hennes Maj:t.

I Romsdalen bör man ta i betraktande Slettaforssen, hvars fall ej är så högt, men utmärker sig genom den trånga bergöppning, hvarigenam vattenmassan störtar sig med förfärlig kraft. En bro leder öfver forssen, i fall man har mod och lust att titta in åt dalen. Vill man se de skönaste fjällformer, så har man dem till hands i Troldtinderne. Romsdalshornet är 4,400 fot i vädret.

Gudbrandsdalen är berömd för sin fägring och förtjenar det äfven. Lougen slingrar sig genom bördiga dalar under höga skogbeväxta fjällväggar. Norge har inga hvad vi kalla bondbyar. Enstaka stugor blott här och der, och de se just ej så trefliga ut. Någon hvit gardin får man sällan se i något fönster. Godt och hyggligt folk träffade vi öfverallt. Här och der ser man en Sæter. “Ordet Sæter,“ säger någon författare, “eger en förtrollande kraft. Det målar för de fleste en tafla af vild och sublim natur. I den klara luften stå de lysande snöfjällen tydligt, till och med vid horisonten, och bilda en kraftfull kontrast mot de vilda fjällväggarne och de kaotiska, stensådda fälten i Sæterns grannskap, I Sæterdalen betar boskapen och utanför stugan står vallpigan och lockar dem med rop och sång.“ Men jag har hört att det skall vara rätt osnyggt och otrefligt i sæterstugorna i Norge. I Gudbrandsdalen lärer man dock kunna påträffa sæterstugor, som utan och innan