Sida:Svea 1875(28).jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28


Roligt är att se hur hönsen gå och plocka,
Se hur stolta tuppen flyger upp och gal.
Der två kossor ser jag frodiga och tjocka:
För min ladugård är det ett lagomt tal.
 Blott hvad som är nödigt,
 Intet öfverflödigt
Finnas får hos mig i uthus eller sal.

Här jag skulle sitta mången qväll i skuggan,
Njuta Guds natur och njuta om igen,
Dricka hembrygt öl och blossa rök ur snuggan,
Höra trastens sång och tjusas utaf den.
 I en frid som denna
 Djupt jag skulle känna
Att naturn är gubbars allrabästa vän.

Om jag rådde om dig, lilla söta stuga.
Bäddad in bland lönn och doftande syrén!
Djupt jag skulle mig för fru Fortuna buga
Och i största hast mig etablera se’n.
 Jag mig skulle nöja,
 Aldrig mera flöja
Efter lyckans gunst på mina korta ben.





2.
Hit och dit[1].
(Sommaren 1874.)


Jag far och flackar stundom hit och dit,
Fastän det blir blott några mil i sender;

  1. Detta stycke är det sista, som flutit ur den bortgångne skaldens penna.