Sida:Telegrafen 0043.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
39

Till en Ordspråkshatare.


D
u bedt mig sjunga. Nå väl! ur armen jag skakar.
Du får ursäkta likväl, om visan ej smakar.
Det är min vänskap, som denna gången dig naggar:
Du vet af gammalt, finns ingen ros utan taggar.

Att vara nöjd med sin lott är alltid det bästa,
Och sky som pesten all afundskap mot sin nästa.
Hvarandras välstånd vi alltför mycket förtryta:
Det alltid mycket är i en främmande gryta.

Mot andras lycka man jemt sin egen vill byta,
Så tycks ibland, då man ser en gladare yta.
Men ingen känner ens hjertas innersta jemmer:
Den som har skon, känner alltid bäst hvar den klämmer.