Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
52
Vi blefvo män uti staten,
Följde ej längre hvarandra:
Rik blef den ena kamraten,
Adlad och hög blef den andra.
Vänskapens låga har brunnit,
Aska betäcker den redan:
Vännerna hafva försvunnit,
Aldrig jag funnit dem sedan.
Så vill jag gömma mig äfven,
Aldrig J finna mig skolen:
”Lige mod lige, sa’ Ræven,
Vendte sin Rumpe mod Solen.”
