Å fyrfartyget Megrundet
antages från den 1 nästa juli till 1 december
| En | fyrmästare med | 100 | kr. aflöning | pr månad. | ||
| En | besättningskarl | med | 50 kr. " | " | ||
| En | " | med | 40 kr. " | " | ||
Ansökningar inlemnas till undertecknad före maj månads utgång.
Åmål den 7 maj 1883.
P. Larsson.
Förlofvade:
Olof Örtenblad,
Cecilia Byström.
Uppsala Stockholm
DÖD
Att Gud efter ett långvartigt lidande till sig hemkallat min yngsta son
Gillis Aron Geovanus,
i en ålder af 2 år, 5 mån., 9 dagar, djupt sörjd och saknad af mig och bröder, är det min smärtsamma pligt för slägt och deltagande vänner tillkännagifva.
Sv. Psb. N:o 345.
Marieberg den 7 Maj 1883.
A. Gillqvist.
Pingstdagen predika:
I Venersborgs kyrka:
Ottesången, Komminister Sundborg.
Högmessan, Kyrkoherde Wästberg.
Aftonsången, Komminister Sundborg.
I Gustaf Adolfs kyrka:
v. Komminister Friberg.
I Södra Ryrs kyrka (kl. 11):
Pastorsadj. Nordblad.
Annandag Pingst predika:
I Venersborgs kyrka:
Ottesången, Komminister Sundborg.
Högmessan, Pastorsadj. Nordblad.
Aftonsången, Komminister Sundborg.
v. Komminister Friberg.
Gudstjensterna börja i Venersborgs kyrka: Ottesången kl. ½9, Högmessan kl. 11 f.m. och Aftonsången kl. 5 e.m.
Missionsmöte i Missionshuset
Pingstdagen från kl. 10 f.m. till 12 middagen; från kl. 3 f.m. fortsättning till kl. 7. Predikan och sång af flera talare.
Riksdagen
Enlig hvad i föregående n:r yttrades behandlade kamrarne sistl. lördag k. m:ts af statsutskottet tillstyrkta proposition om en odlingsfond å 10 millioner kr. för uppodling af sanka trakter.
I Första kammaren tallade för afslag hrr Wallenberg, C.F. Waern, O.H. Forsell och grefve Mörner, och för bifall hrr Evers, Ekenman, von Ehrenheim, Bergman, Lothigius, Wennerberg och Casparsson samt hr statsrådet Hederstierna. Frih. Tamm framstälde det förslag, att riksdagen med afslag å det föredragna momentet skulle för 1884 ställa till k. m:ts disposition en summa af 150,000 kr. att användas såsom lån till befrämjande af aftappning och sänkning af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag. Till detta förslag slöto sig hrr frih. Åkerhielm, C. Ekman m.fl. och sedan detta förslag med 60 röster mot 37, som voro för rent afslag, uppstälts till kontraproposition mot bifall till momentet, antogs frih. Tamms förslag af kamaren med 53 röster mot 44. -- Andra kammaren biföll deremot utskottets hemställan efter voteringmed 107 röster mot 74, som voro för afslag, och efter en diskussion, under hvilken hrr Hedin och JÖns Rundbäck talade för rent afslag. För återremiss yttrade sighrr Wieselgren och Lyttkens, den senare i syfte att lånen från fonden ej måtte utlemnas förr än vederbörande inteckningshafvare blifvit hörda och lemnat sitt bifall till den postponering af sina inteckningar som säkerheten för staten kräfde. Med hr Lyttkens förenade sig hr Hedlund. Äfven hr Liss Olof Larsson yrkade på återremiss i syfte att annuiteter för redan lemnade odlingslån och försäljningssumman för mindre kronohemman måtte användas till det föreslagna ändamålet, utan att någon särskild fond behöfde bildas. Hr Helander framstälde ett ändringsförslag rörande flere af förslagets punkter, särskildt yrkande på räntans nedsättning från 5 till 4½ procent. För bifall yttrade sig deremot hrr C. A. Larsson, Sjö, Lyth, Wallenius, P. Persson (i Törneryd), N. Nilsson (i Wrängebol), C.J. Bengtsson, Sven Nilsson (i Efveröd) och Larsson (i Tranhult), och sedan h. exc. statsministern herr grefve Posse bemött hr Hedins anförande samt påpekat, att hypoteksföreningarnas säkerheter icke komme att rubbas genom statens förmånsrätt med hänsyn till utdelade lån från odlingsfonden, enär förbättringen å jorden blefve långt mera värd än den summa, för hvilken kronan erhöll förmånsrätt, bifölls momentet af kammaren på sätt ofvan är nämdt, hvarjemte samtliga öfriga moment af 1:a punkten jemväl godkändes, hvaremot de förkastades af Första kammaren, som på yrkande af frih. Tamm med 45 röster mot 12 beslöt att bibehålla nu gällande föreskrifter för erhållande af lån till befrämjande af vattenaftappningsföretag.
I andra punkten af utlåtandet hade utskottet hemstält att riksdagen måtte anvisa ett belopp af 100,000 kronor för år 1884 till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggnng utaf sådana vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver omgifvande nejd. På yrkande af frih. Tamm beslöt Första kammaren att för låneunderstöd för myrutdikningar och vattenaftappningar, som särskildt afse att minska frostländigheten, anvisa 80,000 och till lån 70,000 kronor under förut gällande vilkor. Detta beslut föregicks emellertid af två voteringar. I den Första antogs frih. Tamms förslag till kontraproposition med 51 röster mot 25, som afgåfvos för bifall till utskottets hemställan, och i den senare segrade samma förslag med 53 röster mot 25, som tillföllo hr Nyströms yrkande, hvilket endast skilde sig från utskottets förslag derutinnan, att anslagsbeloppet var höjdt till 150,000 kronor.
Andra kammaren godkände deremot utskottets hemställan utan votering samt jemväl öfrigapunkter och moment utan nämnvärd diskussion.
Postsparbaken. Riksdagens båda kamrar beslöto i måndags efter längre öfverläggningar, med anledning af reg:ns till riksdagen i ämnet åflåtna proposition, att bifalla reg:ns förslag om inrättande af en postsparbank för riket.
Frih. Klinckowströms härordningsförslag.
Som man vet har "gruppen Rundbäck" ihärdigt vägrat att lemna några upplysningar om hur den tänker sig indelningsverkets utveckling. Derföre bör det ej vara ovälkommet att mottaga ett i dessa dagar utdeladt förslag "till några grunder för försvarsverkets omdaning", hvilket torde vara vägledande i afseende på de plander, som hysas af indelningsverkets vänner inom riksdagen. Förslaget är undertecknadt af frih. R. Klinckowström, ledamot af riksdagenes första kammare för detta län, och är åtföljdt af en "promemoria med förslag till reglering af indelningsverket". Förslaget och promemorian innehålla i hufvudskak följande:
Nuvarande värfvade armén bibehålles, "må hända med någon tillöning i styrka", hvarjemte likaledes värfvade träng- och sjukvårdstrupper nyuppsättas.
Indelta armén bibehålles som stam. Truppen inqvarteras i torp. Om stammen behöfver ökas, må det ske dels genom alla indragna eller vakanta torps besättande med ryttare eller knekt, dels med af nyroteringen lemnade eller från flottan indragna torps läggande under indelt regemente, dels med på statens bekostnad nyanlagda torp.
Afsuttna rusthållsregementen må, om så nödigt är, remonteras till indelt rytteri.
Värnpligten utsträckes till 23 år (från 22:a till 45:te lefnadsåret) och öfningstiden under fredstid till 60 dagar. Bland värnpligtige utväljas de som dertill frivilligt anmäla sig att undergå 1 års öfning vid rytteriet och specialvapnen, samt 15 dagars repetitionsöfningar under hvartdera af andra och tredje året.
Frih. Klinckowström tyckes emellertid ej lita på att ens den sålunda betydligt ökade indelta armén med dess tillskott af "värfvade" och ettårsfrivillige skall lemna en tillräcklig befälskader för den stora värnpligtsstyrkan, ty han slutar sin promemoria med följande förslag:
Som det vid stamtrupperna fast anstälda befäl och underbefäl icke torde lemna det erfordrerliga antalet vid en mobilisering -- må redan under freden organiseras ett värnpligtigt befäl och underbefäl etc.
Frih. Klinckowström vill likasom regeringen befria rust- och rotehållarne från deras bördor. Men frih. K. fäster dervid några vilkor som kunna vara besvärliga nog. Han föreskrifver nemligen att samtliga torpen med hagmark och allt skola afstås åt staten. Der torp ej redan finnas, må sådant af rotehållaren anskaffas, eller motsvarande lösepenning erläggas, eller slutligen inqvartering in natura medgifvas. För att indelningsverket må bli ännumera inveckladt och mångskiftande än det redan är, medger frih:e K. att de som icke vilja afstå från torpen skola få vidblifva sina nuvarande onera.
Slutligen, för att systemet må blifva riktigt "utveckladt", föreskrifves att inom hvarje kompani eller sqvadron skola chefen, minst en subalternofficer, 2 à 3 underofficerare m.fl. erhålla "bostads- med flera byggnader, med några tunnland omgifvande jordområde", som "frånskiljes nuvarande boställen eller anskaffas och bebygges, der så nödigt är". Här är således reaktionen i full gång, då man ånyo vill anslå mindre boställen åt befälet, sedan statsmakterna förut funnit det lämpligast att indraga både stora och små boställen och endast bestå kontant lön.
Om strö i stall och ladugårdar.
(Föredrag i Landtbruksklubben den 28 april
af J.J. Grähs.)
Så väl å slätten som å fjellbygden klagas ofta öfver brist på halm; ständigt upprepas den frågan: hvarifrån skall jag taga strö till kreaturen? Det är visserligen sant, att till strö uteslutande använda halm fordrar ett stort förråd af denna vara; vanligtvis beräknas 35 till 50 lisp. till hvarje större djur. Å många ställen utgår dock fullt dubbelt så mycket. I så fall måste medgifvas, att det mången gång kan falla sig svårt och i viss mån vara alldeles omöjligt för en stor del ladugårdsegare att anskaffa den nödiga mängden af ströhalm, hvarföre det ofta inträffar attkreaturen få ligga på bara golfvet utan något strö under sig. Vid ringa halmtillgång användes på åtskilliga ställen hafstång, sand, lera, aska, torfjord, löf m.fl. ämnen, hvilka som lämpligast kunna anskaffas. Hvad hafstång beträffar, så är den fuktig och vanligtvis svår att få torr, och vid användandet af de öfriga ämnena är det nästan om öjligt att hålla djuren rena. Säkerligen finnes det ingen omtänksam djuregare som ej inser nödvändigheten af att anskaffa ett passande strö under kreaturen, i anseende till det hårda golfvets skadliga inverkan. Dock finnes det många hästar, som högst sällan och somliga hvilka kanske aldrig från den tid de blifvit vanda vid arbete komma att stå på något mjukt föremål. Då vi se hästar, hvilka dag efter dag, år efter år å stenlagda gator eller hårda vägar användas såsom rid-, vagns- eller arbetshästar, så märkes att dessa hästar efter någon tid blifva styfva i benen eller ömma i fötterna, och ibland oanvändbara för det arbete, hvartill de varit afsedda, då åter igen de hästar, som användas till landtbruksarbete, vanligtvis en betydligt längre tid äro användbara, oaktadt dessa senare hafva ett lika svårt arbete att verkställa som de förra, och i de flesta fall äfven få knapapre foder, samt vanligtvis sämre vård och skötse. Det är tillräckligt bekant, att många hästegare anse det såsom en snygghet i stallet och kanske äfven såsom en skyldighet mot djuren att spiltbottnarne äro rensopade under större delen af dygnet, och endast den tid, då djuren behöfva hvila, belägges dessa bottnar med ett tunnt halmlager. Detta särdeles hvad vagns- och ridhästar beträffar, emedan man vanligen ej räknar så noga med snyggheten i arbetsstallet.
Då vi veta att hästar i sitt vilda tillstånd uppehålla sig å marker af mer eller mindre mjuk beskaffenhet, så måste vi erkänna, att menniskan på intet sätt beflitar sig om att förskaffa åt djuret det behof som naturen i riklig mån beredt det samma, nämligen ågot mjukt, hvarå det kan stå, när det äter, och ligga, när det behöfver hvila. Det är högst betydliga förluster som förorsakats derigenom, att hästar efter ett eller två års förlopp ej kuna användas till det arbete, hvartill de varit afsedda, såsom t.ex. vid spårvagnsinrättningen i Köpenhamn, der hästar för några år sedan ej kunde tjenstgöra mer än om kring två år. Sedan för detta förhållande inrättningen vidkänts stora förluster, kom man slutligen under fund med att sågspån skulle vara ett fördelaktigt strö under hästar, hvarefter kontrakt upprättades med egaren af Hilleröds sågverk om köp af all den sågspån, som der kunde afyttras. Denna sågspån betalas med 80 kr. pr vagnslast (lika med 7- ?a 800 svenska kubikfot). Sågverket lemnar 2:ne vagnslaster i veckan och allt användes såsom strö under hästarne i spårvagnsinrättningen. I hvad mån detta kan vara lönande framgår deraf att, sedan sågspån börjat användas, äro hästarne brukbara för samma arbete betydligt längre tid.
Under senare tiden har äfven börjat användas så kalladt torfmjöl till strö i stallar, ladugårdar m.fl. ställen. Detta torfmjöl åstadkommes genom torfdyns upphettning i jernretorter och har vunnit ganska stor spridning i utlandet och begagnas i stor skalla vid åtskilliga gårdar, der det är brukligt att dagligen använda omkring 3 skålp. för hvarje ko och 8 skålp. för hvarje gödkreatur. Torfdyn eller torfmjölet förmår i högst betydlig grad binda ammoniak-gaserna i spillningen och genom dess begagnande har man således en indirekt vinst af qväfve, oberäknadt de mullbildande ämnen, som det innehåller. I torfdyn är visserligen qväfvet ej i den form att det verkar lika hastigt som qväfvet i chilisalpeter och svafvelsyrad amoniak, men genom inmängning i spillningen blifver det till väsentlig del lösliggjordt och således tillgängligt för växterna. Beträffande ämnets förmåga att uppsupa flytande spillning uppgifves, att 1 skålp. torfmjöl upptager 8 à 10 skålp. fuktighet.
Under de sista åren har på åtskilliga ställen börjat användas s.k. madrasser under kreaturen, och det utmärkta resultat, som öfver allt visat sig der sådane blifvit begagnade, torde tillräckligt visa hvad fördel det är för djuregarne att anskaffa dylika, i synnerhet som dessa madrasser utan nämvärd kostnad kunna anskaffas på hvilken ort som helst, och anbringas dessa på följande sätt: först borttages den gamla spiltbotten; den derunder liggande jorden bortskaffas till minst en, helst två fots djup under tiljet; sedan bottnen blifvit jemnad är det skäligt att beströ den med ett tunt lager chlorkalk såsom skydd mot råttor; härefter lägges lera till lika höjd med tiljet; denna bör under en eller flera veckor dagligen väl hopbultas tills den blir så hård, att en person kan gå derpå utan att lemna spår efter sig; äfven kan tillrådas att beströ leran med cirka 30 skålp. jernilspån i hvarje spilta och hopbulta denna med det öfversta af leran, då detta blifver nästan hårdt som en jernplåt. Leran som användes härtill bör vara något mjuk samt helst seg och stenfri. Arbetet utföres bäst under sjelfva högsommaren. Så fort botten är färdig, kan madrassen anbringas, hvilket helt enkelt går så till, att på bottnen i hvarje spilta först lägges, längs efter, 15 à 20 skålp. strid halm, som väl utjemnas; härpå lägges 3 à 5 kkubikfot torr torfjord samt omkring hälften så mycket sågspån, hvilken äfven jemt fördelas i hela spiltan; ofvanpå detta lägges på tvären i spiltan ytterligare 15 à 20 skålp. strid halm, samt återigen en lika mängd torfjord och sågspån som i nedre laget, och slutligen strös ofvanpå detta ett lager löst boss, hvilket sistnämda man kan använda i den mån tillgång finnes. Kan torfmjöl anskaffas är naturligtvis sådant att föredraga i stället för vanlig torfjord. Sedan en sådan madrass är anskaffad, kan den med säkerhet qvarligga i tre månader. Det finnes t.o.m. exempel på att vid ringa halmtillgång har dylika madrasser qvarlegat i 8 månader; desse hafva visserligen under sista tiden varit något blöta, men dock visat sig vara bättre än intet strö.
Hvad nu blifvit anfördt angåendehästar kan äfven till en stor del tillämpas för nötkreatur.
På nu anförda sätt skulle ströhalmen kunna minskas med minst 40 lisp. pr djur om året och i stället som nu mångenstädes är förhållandet att urinen bortrinner skulle desse madrasser uppsuga denne och på så sätt med säkerhet komma jorden till godo. Vill djuregaren derjemte för hvarje djur dagligen använda minst 1 skålp. torr torfjord, så tror jag att han gör en stor vinst och får fullt betaldt för det arbete som härtill fordras igenom förbättringen af jorden och följaktligen rikare skördar.
Hvad nytt från Stockholm?
(Bref till Länstidningen.)
Stockholm, 9 maj.
Riksdagen afslutas troligen ej förrän fram i juni. Diskussionen om de stora frågorna, som begynner om onsdag, räcker antagligen i en om ej två veckor, sedan återstår både teaterfrågan, lapplagen och spanska handelstraktaten.
Stockholms nye riksdagsman. Man har nu erhållit bekräftelse på att detta blir justitieråder Lindhagen. I går höllo stadsfullmäktige förberedande möte, då dennes kandidatur föreslogs af hr Stråle, hvarmed en mängd borgare skyndade att förena sig. Presidenten Forsell åter föreslog statsrådet Themptander, men att invälja honom, menade hr Vallenberg, vore det sama som att "kyssa riset". Förslaget vann ej heller något understöd, och om någon annan kandidat var intet tal.
Hr Lindhagen uppsattes slutligen som mötets kandidat; ingen opposition märktes. Mötet varade i en knapp halftimme.
Om alla förberedande riksdagsmannavalmöten ginge så ordentligt och fredligt tillväga som detta, så vore minsann ingen nöd!
Ett gyllene innehåll, ädlare än det ädlaste vin, var det, hvilket fans i den dyrbara dryckeskanna, hvilken -- såsom hufvudstadstidningarna berättat -- häromdagen från ett antal jagtvänner från olik delar af Sverige, Norge och Finland öfverräcktes till red. af Svenska Jägarförbundets Tidskrift, d:r J.W. Lindblad. Innehållet bestod nämligen af 6,500 kronor i guld.
Tivadar Nacèz är den senaste företelsen på vår musikhorisont -- en mörkhyad ungrare, lång och mager som Don Quixote samt violinist till profession. Han har en sällsynt bred och fyllig ton i sitt instrument, besitter en hardt när diabolisk teknik och kan, nä rså fordras, inlägga både själfullhet samt schwung och lidelse i föredraget. Intressantatst är att höra honom i hans ungerska danser. De nästan pulsera af sjudande varmblod och han spelar dem med en lidelsefull glöd som verkar oemotståndligt uppiggande på en äfven aldrig så blaserad konsertkund.
Och att han spelar med "känsla och öfvertygelse" derpå kan bl.a. följande tjena som ett exempel:
Det var på repetitionen å Nya teatern.
Hr Nachèz stod på scenen och var, ackompagnerad af kapellet, just inne i ett Allegro fruioso, då han oförmodadt tar några steg framåt och -- försvinner genom golfvet! En ny "Orfeus i underjorden"!
Allmän uppståndelse.
Kapellmästare Henneberg, som är mycket liten, skyndar besinningslöst att klättra upp på orkesterpianinot, för att titta efter hvar mannen månde ha tagit vägen. Men han är spårlöst borta ....
Några stönande ljud förkunnade emellertid snart hur pass djupt han sjunkit: han hade störtat ner i sufflörluckan med viol och allt. Mera död än lefvande släpas han fram ur sitt dammiga krypin. Damerna skynda att springa efter eau de cologne o.s.v. och mannen qvicknar omsider vid.
Violen undersökes med darrande hand och befinnes, märkligt nog -- oskadd! Och det var tur, ty det är en äkta Stradivarius, värd en småsumma af 20,000 francs. Förskräckelsen öfver att det dyrbara instrumentet möjligen skulle krossats hade emellertid så gripit vår konstnär att han nödgades intaga sängen för hela dagen.
Vid första Nachèz-konserten i lördgas ådrog sig en ung dam på parkett allmän uppmärksamhet -- afund från damernas sida, beundran från herrarnes. Hon var klädd i en elegant röd sidenrob efter utländskt snitt, medlångt nedfallande krage af crêpe-gula spetsar. Det svarta, artistiskt lockiga håret, de mörka lifliga ögonen, den genomskinliga hyn förrådde sydländskan: det var fröken Anna Bock, amerikanska och pianist, hvilken skall medverka vid nästa konsert. Jag har enskildt hört henne och hon har en högst betydande färdighet.
I söndags var konstnärsparet inviteradt till diner hos härvarande österrikisk-ungerske ministern baron Pfusterschmidt von Hardtenstein.
På aftonen anlände större delen a diplomatiska kårens medlemmar jemte damer. Den elelganta publiken var högeligen förtjust öfver de främmande artisternas prestationer. I ett par nummer ackompagnerades hr Nanchèz å piano af ingen mindre än h. exc. utrikesministern frih. Hochschild.
Ett märkvärdigt hotellinköp. Just som korrespondensen är färdig att afslutas meddelas mig, att Crédit Lyonnais, den stora verldsbekanta bankaffären i Paris, skulle ingifvit anbud om att inköpa ett namngifvet större hotell härstädes -- ett aff de fashionablaste i Skandinavien -- för en summa af 4½ millioner kronor. Jag hinner icke försäkra mig om uppgiftens sannolikhet, men har i alla händelser ansett mig redan nu böra gifva mina läsare del deraf.
-- h --
Wenersborg d. 10 maj.
Till länsbokhållare vid landskontoret i Östersund har K. M:ts bfhde utnämt landskontoristen i Venersborg v. häradshöfdingen Axel Lené.
Taxeringsmän. Vid i måndags inför magistraten företaget val till ledamöter i taxeringskomitén för staden innevarande år utsågos härtill: f.d. landskamreraren J.M. Ryding, filos. doktorn L.J. Wersander, kronofogden T.W. Forsell, fabrikören Anders Carlberg, garfvaren Alexander Lindedal, skomakaren Anders Carlsson, skeppsredaren C.J. Andersson, handlanderne Anton Zachau och C. Friberg; samt till suppleanter: rådmannen Albert Carlsson, handlanden J. Adolf Andersohn och bokhandlanden Axel Polheimer.
Skogsplantering. Härvarande högre elementarläroverks ungdom företog i går sin sedvanliga utmarsch för att å stadens mark borta vid Dalbobergen plantera skog. De af ungdomen utsatta plantorna voro 1,000 stycken. Efter väl förrättadt värf trakterades ynglingarne med öl och hvetebullar, hvarefter hemmarschen föetogs. Folkskolans äldre gossar hade dagen förut i samma trakt företagit skogsplantering.
Goodtemplarnes första utflykt för året blir annandag pingst kl. 3 e.m. till Önafors, der plats för dem välvilligt blifvit upplåten.
Väderleken har under de senaste dagarne varit nästan sommarlik. I går vid middagstiden visade termometern + 22 gr. i skuggan och på eftermiddagen och förliden natt har ett uppfriskande regn fallit, som åstadkommit att träd och gräsarter börjat grönska. Har våren låtit vänta på sig, tyckes den nu komma med så mycket större hastighet, och om den nu rådande väderleken kommer att stå samt något mera regn faller, är det troligt att växtligheten till pingst kommer att te sig vackrare än någon vågat hoppas.
H. M. Drottningens helsotillstånd har, enligt underrättelser från Amsterdam af den 4 dennes, under den tid, som förflutit sedan sita meddelandet, varit rätt tillfredsställande och har H. M:t dagligen kunnat vistas i fria luften.
H. M:t har haft glädjen mottaga flere besök af sin systerdotter H. M. Drottningen af Nederländerna, men har ej deltagit i någon af de med anledning af expositionen i Amsterdam anordnade officiela festligheterna.
På Kristi Himmelsfärdsdag öfvervar H. M. Drottningen gudstjensten i skandinaviska kyrkan.
Riksrättsåtalet i Norge. Kristiania den 8 maj kl. 2,50 e.m. Odelstinget uppsköt i dag öfverläggningen angående riksrätten till i morgon på grund af en skrifvelse från regeringens medlemmar till tingets president. I denna skrifvelse citeras följande ställe i protokollskomiténs betänkande: "Medan det i afseende på de anklagades förhållande till de öfverklagade regeringsåtgärderna icke, enligt komiténs uppfattning, finnes något hinder för att åtalet mot dem må såsom ett mål anläggas, finner man, på grund af de särskilda för riksrätten gällande regler och med särskild hänsyn till att det må gifvas de anklagade tillfälle att utöfva den dem enligt grundlagens 87 § tillkommande uteslutningsrätt, sig böra, trots åtskilliga dermed förenade olägenheter och betänkligheter, föreslå särskildt åtal för hvar och en bland de anklagade, och att för sådant ändamål särskilda aktionsdekret må utfärdas för en hvar bland dem." Derefter anför regeringen: "Under instämmande i hvad komitén yttrat om åtskilliga olägenheter, som äro förenade med åtalets upplösande i flera särskilda mål, hafva vi intet att invända emot, utan vilja tvärtom begära, att det mot oss beslutatde åtalet måtte, i öfverensstämmelse med vårt rättegångsväsendes allmänna grundsatser, anhängiggöras inför riksrätten som en samfäld sak." Det förljudes, att denna skrifvelse kommit något olägligt för venstern. I afton hålles venstermöte.
Hjo vattenkuranstalt. Medicinalstyrelsen har förordnat läkaren vid länslazarettet och kurhuset i Halmstad Gustaf Tillman att under sommaren innevarande år vara intendent vid Hjo vattenkuranstalt.
Bränvinsfloden. Under tiden 1 oktober 1882 -- 1 maj 1883 äro i riket tillverkade 12,015,747,3 k:r bränvin, mot 13,712,728,5 k:r under motsvarande tid af förra tillverkningsåret. Minskning: 1,696,981,2 k:r.
Den första telefonledningen å Dal är uppsatt mellan jernvägshotellet och gästgifvaregården å Mellerud.
Gudrun
(Forts. fr. n:o 36.)
Skuggorna hade emellertid smugit sig närmare föremålet för det samtal läsaren nyss hört, och der Gudrun nu stod, liknade hon mer en bild af den hvitaste marmor än en lefvande menniska.
Hon hade dock nu gått länge nog i friherrinnan Hjelmkronas skola för att icke känna sig djupt skakad.
"Så bitter hon är!" sade hon för sig sjelf. "Och detta är tant Ebba, som ständigt visat sig så vänlig mot mig! En sådan oförväntad öfverraskning! Dock hoppas jag hon så väl som de andra skola bli nöjdare med mig, när de nu få det som de vilja. O min Gud, säg! nog handlar jag med mitt beslut rätt, och de ha ju orsak att vara afundsjuka på mig för min mormors allt för stora godhet mot mig. Celie fritager jag dock från alla låga bevekelsegrunder, ty hon har ju alltid varit min vän, och Henning -- -- --"
Med denna slutsats visade den unga flickan sig ännu icke fullt känna den verld, hvaruti hn lefde.
Hvad hon nu så ofrivilligt kommit att få höra, föreföll henne dock högst oväntadt. Hennes hjerta slog häftigt och tinningarne bultade som om de velat spränga henneshufvud. Hon kände ett oemotståndligt behof att undfly dessa menniskor, som tänkte och talade så om henne, och på samma gång grep henne en nästan vild längtan att återse de gamla vännerna der borta under det gamla röda tegeltaket. Faster Elsa, som skänkt den moderlösa sin ömhet, som fostrat och omhuldat henne, -- Gotthard, den gode fosterbrodren och vännen, som städse satt hennes glädje framom sin egen, som burit henne på sina armar, när de båda voro barn, som lärt henne blommors och foglars namn och musikens trollmakt, -- Gotthard, som sedan han blifvit man, velat egna henne sitt lif, icke manad dertill af någon egennyttig beräkning, utan endast genom denna själarnes frändskap, som af de lärde fått namnet kärlek. -- Ja, der borta uti det enkla men lyckliga hemmet hade hon aldrig hört tadel eller klander öfver andra menniskor, endast öma, förmanande ord, och der härbergerades de, som Gudrun mest varit förpligtad att vårda sig om. De ville icke störa hennes glädje, hade den sjuka flickan sagt, -- alltså trodde de henne uteslutande tillhöra denna glädjens och fåfängans umgängeskrets, i hvars atmosfer hon tyckte sig nu mera komma att qväfvas. Gudrun ville se denne man och denna flicka just nu, och på beslut följde handling.
Hon ilade hastigt utför sluttningen till sjön, der den lilla jullen låg, lossade den hoppade deruti och stötte den lätta farkosten från land, satte sig ned och började ro med säkrare årtag, än man skulle trott den smärta gestalten med sina små fina händer ega styrka att göra.
Skymningen hade redan inträdt och månens halfva skifva började förstulet titta fram, liksom undrande om dess tid att lysa verkligen var inne ännu. Stjernorna blänkte fram en efter annan och blommernas kalkar hade redan slutit sig tillsamman. Der den lilla farkosten gled fram, märktes ett slingrande silfverband på den mörka vattenspegeln och hvarje gång årorna lyrtes upp stänktes glittrande vattendroppar omkring. Gudrun var ännu blek; hennes hatt låg qvarglömd på trädgårdssoffan och genom den häftiga rörelsen hade hennes rika, mörka hår fallit ned öfver axlarne; hennes ögon glänste och andedrägten var flämtande. Man kunde lika gerna ha tagit henne för en underbar sagogestalt som för ett af lyckan gynnadt menniskobarn der hon med förtviflans styrka rodde sin båt öfver sjön.
Hon landade vid den väkända platsen och hastademot sitt mål.
"Lampan är redan tänd i salen", sade hon; "kan hända skulle jag endast skrämma dem med mitt förstörda utseende; men se dem måste jag. Vid trädgårdshörnet kan jag tränga mig igenom häcken och i skydd af jasminbusken se dit in utan att sjelf blifva sedd."
Ett af salsfönstren stod ännu öppet i den stilla aftonen och Gudrun kunde således icke allenast se -- hon fick äfven höra.
Lampan stod på bordet och Betsy hvilade på soffan med hufvudet lutadt mot en kude. Faster Elsa och mr Evans sutto derinvid och Gotthard steg just nu upp från orgeln sedan den sista tonen efter aftonpsalmen förklingat. Han gick fram till det öppna fönstret och en suck höjde hans bröst under det blicken vemodsfullt riktades mot det upplysta Elgnäs.
"Se icke dit bort, min egen Gotthard!" hördes faster Elsa yttra under deth hon lade sin hand på hans arm. "Jag ser att dessa tankar göra dig smärta, och icke böra vi uppresa oss emot Guds vilja. -- Måtte hon endast blifva lycklig!"
"Ja, måtte hon blifva lycklig!" upprepade han sakta. "Men detta betviflar jag, och det gör mig oro, ty hvad ville jag icke försaka för Gudruns lycka! I morgon är ju dagen, då något vigtigt skall afgöras på Elgnäs, något som hon beslutat utan att rådfråga sig med någon. Hvad skulle det väl annat vara än -- --"
"En förlofning!" ifylde fastern den afbrutna meningen. "Ja, käre Gotthard, jag ansåg för min skyldighet att förbereda dig derpå. Baron Hjelmkrona är nog en hygglig ung man, ehuru vi ändock icke kunna gilla hennes val -- annorlunda ville jag haft det --; men vi kunna icke göra något dervid, och i alla fall blir det alltid som Gud vill."
"Är det om Gudrun I talen?" frågade den sjuka. "Hvad jag längtar att få återse henne. Jag håller af henne så mycket och skulle så gerna vilja säga henne --"
"Gör dig icke för stora förhoppningar, min kära barn", afbröt henne fadren. "Hon är rik, firad och lycklig. Måhända skulle det vara allt annat än angenämt för henne, om vi nu gåfve oss tilkänna. Hon skulle kanske endast tänka på sin mor och dömma mig hårdt, emedan hon icke känner de fattigdomens förödmjukelser vi tillsammans ledo och de qval jag utstod, innan jag fattade beslutet att lemna henne för att i ett aflägset land söka utkomst för mig och de mina. Jag trodde då, att hennes föräldrar skulle förlåta den öfvergifna; men, o ve! en landsman underrättade mig om min Ernestines död och hos hvilka vår lilla gudrun fostrades. Jag kunde således vara lugn för henne, och gifte mig några år derefter med dein mor."
En stund stod Gudrun alldeles orörlig. Ofrivilligt hade hon äfven nu kommit att afhöra detta samtal, som dock upplyste henne just om det hon önskade. Först.
