Den här sidan har korrekturlästs
Där bäcken gör fall mellan stenar,
Vi byggde i alarnas skjul
En kvarn under susande grenar,
En leksak med skoflar och hjul.
Där lyckan, den ombytesfulla,
Sitt halkande hjul plägar rulla,
Vi sedan ha malt på dess kvarn.
Men gaf den oss mera i vinning
Än kvarnen vi byggde som barn?
Där sommaren väfde i hagen
Sin matta med garnen af grönt,
Vi lekte som fålar om dagen,
Som fjäriln vi fladdrade skönt.
Om kvällen i hemmet vi hörde
å sagor, som bundna oss förde
Vid äfventyrstrådarnes garn.
Ha garn sedan dess icke snärjt oss,
Dem aldrig vi kände som barn?
