Den här sidan har korrekturlästs
En färg af hjärteblod hon fick
Ju längre, längre färden gick,
I rök och damm han henne förde
Och stormens vinge duken rörde,
Han bar den högt till bergets kam,
De tunga mödors oriflamme.
En färg af stilla vemodsglöd
Har nu hans fana aftonröd,
Han bär den genom kvällens riken.
Se, duken sliten är i fliken
Och glad han snart vid korsets stam
Får lägga pröfvad oriflamme.
