Den här sidan har korrekturlästs
Mer ömt den kvällens stjärnor brunno,
Som sägo deras afskedsstund,
Mer smeksamt strandens vågor runno
Med sorl, som gick till själens grund,
Mer mildt det susade i bladen
Af linden, som vid villan står,
Och när de skiljts vid balustraden,
De kände, att i många år
De lefva få, å skilda ställen,
På minnen från den sista kvällen.
