Den här sidan har korrekturlästs
Då kommo många stränga år
I fält vid högkvarteret
Jag hatad blef, fick djupa sår,
Men höll dock fast banéret.
Pa trotsets räkning upp man skref
Den inre eld, som fram mig dref,
Af vänner missförstådd jag blef,
Mig ingen kom att stöda,
Man lät mig ensam blöda.
