Den här sidan har korrekturlästs
Som ung, han, lik fler, förblandat,
Med diktens drömmarnes lust,
Blott flyktigt hans farkost landat
Invid sirénernas kust,
Men skogsfrun vinkat förtrogen
Vid stockeldsflamman i skogen,
Och hafsfruns yra begärs
Förtrollning drog utomskärs ——
Dock snabbt han sig fann besviken.
Han trädde till andra riken.
Som man han den inre rösten
Har, ödmjukt lyssnande, lydt.
Hans ålder är nu i hösten,
Men sinnet vårats på nytt.
I hjärtat knoppas än sången,
Hans kraft är än ej förgången.
Hans rymd är ödslig, men fri,
Hans mod står än honom bi,
Det klingar från grafportiken:
Välkommen till sångens riken!
