Den här sidan har korrekturlästs
Han tog sin knif, han täljde bort
De onda runor alla,
Och nya skar han inom kort,
Som stamma från Valhalla.
Han under flickans hufvudgärd
Dem lade tyst och drog på färd.
En ljuflig sömn den kvalda fick
Och vaknade med sol i blick.
Men när hon däjlig stod och sund,
Blef klart för hela huset,
Att skalden stifta kan förbund
Med mörkret eller ljuset,
Att skilnad är på strängaspel,
Som stämts af Valhall eller Hel,
Att kraft all verklig runsång fatt,
Men läkdomskraft den rena blott.
