Den här sidan har korrekturlästs
Till Hallbjörns tinning slummern smög.
Då ljöd en harpa mäktig,
Och Torlef skald steg upp ur hög,
I gullhjälm smyckad präktig.
»I drömmen hör min harposång!
Den minns, och blif en skald en gång!
Jag lär dig hitta diktens spår,
Men du mig aldrig härma får!«
Hvad Torlef sjöng var underfullt,
Det kom från andevärlden,
Än ljöd det mildt, högtidligt, huldt,
Och än som klang af svärden.
Än gav han fager Vanadis,
Än vilda stridsvalkyrior pris,
Än sjöng han stilla känslors svall,
Än Vigridsslätt och makters fall.
