Den här sidan har korrekturlästs
Ej mycken lek, ej mycket smek
Beskärdes barnaåren,
Men i den blicken djup och klar
Det sågs att, fastän späd, hon var
Till väldig uppgift boren.
Af ädel stam hon sprungit fram,
Af fader utan tadel,
Af moder, i hvars stolta blod
Rann, full af än ej brutet mod,
Folkungaättens adel.
På gods och glans ej saknad fanns
I lagmanshemmets boning,
Men mer än allt i världen vanns
Där gällde Kristi törnekrans
Och Kristi blods försoning.
