Den här sidan har korrekturlästs
2.
»Tre dagar samma syn jag såg
Och samma röst jag hörde,
Jag blef så underfull i håg,
Mitt hjärta Gud berörde:
'Förglöm, förglöm din saknads ve!
Du andeliga ting skall se,
Mig själf jag vill dig lofva
Till evig morgongåfva!’
Då bort mitt älskogsminne gled,
Då brusto gamla banden,
För korsfäst brudgum föll jag ned,
Men uppryckt blef i anden.
'Säg jordens kval och lust farväl!
Min kärleksgnista i din själ
Skall tända altarglöden,
Som brinna än i döden!’
