Den här sidan har korrekturlästs
3.
»Den svala klosterkälla
Mig hviskar hvar minut,
Hur nådens vågor välla
Och aldrig sina ut.
Den sköna klosterklocka
Mig vittnar med sitt ljud,
Hur nådens stämmor locka
Ett hjärta hem till Gud.
I solgrand, hvilka simma
I klosterkyrkans kor,
Jag ser Guds under glimma
Bak ändlighetens flor.
De murens spindelväfvar,
Dem snabbt en fläkt förstör,
Mig sagt, att lyckan bäfvar
Och mensklig konst är skör.
