Den här sidan har korrekturlästs
Dock var det ljuft att ställa pilgrimsbanen
Dit, där basilikan bär Agnes’ namn,
Att böja knä i gamla Lateranen
Och söka upp Sebastians kyrkas hamn.
I, pilar, som tribunen genomstungit,
I ock Birgittas kvalda själ betvungit!
Dock var det ljuft de spetälska, de sjuka
Att vårda ömt med fast och varlig hand,
Att bädda deras bäddar mera mjuka
Och lägga mildt kring svåra sår förband.
Ej för spetälskosmilta räds Birgitta:
Ack, världens lust har mera farlig smitta!
Dock var det ljuft, när månen tankfullt fager
Göt skimmer kring Orsinernas kvartér,
Att tänka på den fromma helgondager
Som kring martyrers Rom sig förr sänkt ner:
Ack, blott Birgittas kloster får sin regel,
Skall samma skimmer kransa Vetterns spegel!
