Den här sidan har korrekturlästs
Väl jag känt eder harm och sorg —
Aldrig fingen I Stäkeborg —,
Känt, att sämjan var bruten neder
Mellan gamle herr Sten och Eder.
Dock är tid ej till split och kif,
Juten står efter Sveriges lif.
Gode herrar, jag er försonat,
Riket är från er söndring skonadt.
Grå såg oktoberdagen ned,
Hän mot Gripsholm jag dristigt red.
Redan herr Sten mitt uppsåt kände,
Kom till möte, förrn fram jag lände.
»Gråtande tårar» och öppen famn
Gaf han mig strax och vänskapsnamn.
Timmar fem vi talade samman,
Allting slöts till en redlig gamman.
