Den här sidan har korrekturlästs
Det blir så lugnt. Den svala bölja,
Som går från evighetens kust,
Skall mycket snart mig öfverskölja,
Och flydd är tidens korta lust.
Jag öfverstänks,
I djupet sänks
Och lyftes upp i rätta hamnen,
Min döda mor mig räcker famnen.
