Den här sidan har korrekturlästs
2.
En visa jag hörde om hunger och nöd,
Den sjunges af hotande härar,
Den sjunges i kamp för det dagliga bröd
Och eger en klang, som förfärar.
Det hviner ett rop
Från stormande hop
Mot den, som, föraktande likarne, sätter
Vid borden sig ned med de staplade rätter.
Maskinerna gnissla till visan i takt
Vid sken som af helvetesbränder,
Den ringlar sig ut genom stängsel och vakt
Ur skymmande kyffen och gränder.
Jag varsnar däri
Ett växande skri:
I vältren i gull, medan allting oss felas,
Vi fordra af bytet vår part. Det må delas.
