Den här sidan har korrekturlästs
Det käns som varsel. Helga hemligheter
Stå upp ur bottnen af förborgad älf;
En lönndörr finns i vårt gemaks tapeter,
Ur lönndörrn träder oss emot vårt själf.
Vårt själf, men ej det själf, som världen danat
Med tomma vanors regler dag för dag,
Nej, det fördolda själf, som djupt vi anat,
Vårt tidsjags grund i ett odödligt jag.
3.
O höga urbild, som emot mig sväfvar
Med förebrående och stränga drag,
Inför din åsyn bländas jag och bäfvar,
Mitt eviga, mitt himlaborna jag!
