Norrlands-Blommor/Skridsko-Sång
| ← Damon och Iris |
|
Min flicka → |
| Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832. Jfr. Skridsko-sång bearbetad i Fiskmåsen 1853! |
Skridsko-Sång.
Som en grå, utlefvad gubbe
Med alvarets blickar ser
På de glada ungdomslekar,
Himlen ser på jorden ner;
Ser dess glädje, ser dess skördar;
Afundsam kring land och sjö
Nu han skakar
Ur sin mantel bara snö.
Vintern sveper gumman Hertha
Re’n i dödens bleka skrud,
Och blanketter ifrån molnen
Kommer ned med sorgebud;
Blommorna sitt anlet gömma,
Gråtande, i dem med harm,
Och med smärta
Sjunka de till modrens barm.
Nyss på sundets blåa vågor
Gungade min julle lätt;
Nu deröfver vintern spänner,
Som en brygga, isens slätt.
Grymma köld! fast du ej unnar
Vågig sjö att plöja på,
Silfverisen
Unnar du oss ha ändå.
Hejsan! hejsan! norrlands vinter
Är ändå på nöjen rik;
Orätt gör man då att säga:
”Vintern är med döden lik.”
Himlen sig i isen speglar,
Liksom i en silfverskål:
Lustigt seglar
Man också på köl af stål!
O! jag saknar icke våren,
Saknar icke Floras park,
Der jag skar så månget, månget
Älskadt namn i trädens bark,
Än i isens silfverskifva
Samma namnsdrag ritar jag
Och en cirkel
Drar jag om de kära drag.
Hu! det snögar! namnen redan
Snöväft täcke döljas i;
Hemåt, hemåt, vill jag draga:
Isens spegel är förbi.
Till min flicka vill jag styra,
I dess kärlek söka hamn:
Vår och himmel
Drömmer jag i hennes famn!