Skridsko-Sång

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Damon och Iris
Skridsko-Sång.
av Elias Sehlstedt
Min flicka  →
Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832. Finns även bearbetad i Fiskmåsen 1853, se Skridsko-sång.


[ 36 ]

Skridsko-Sång.


Som en grå, utlefvad gubbe
Med alvarets blickar ser
På de glada ungdomslekar,
Himlen ser på jorden ner;
Ser dess glädje, ser dess skördar;
Afundsam kring land och sjö
Nu han skakar
Ur sin mantel bara snö.

Vintern sveper gumman Hertha
Re’n i dödens bleka skrud,
Och blanketter ifrån molnen
Kommer ned med sorgebud;
Blommorna sitt anlet gömma,
Gråtande, i dem med harm,
Och med smärta
Sjunka de till modrens barm.

Nyss på sundets blåa vågor
Gungade min julle lätt;
Nu deröfver vintern spänner,
Som en brygga, isens slätt.
Grymma köld! fast du ej unnar
Vågig sjö att plöja på,
Silfverisen
Unnar du oss ha ändå.


[ 37 ]

Hejsan! hejsan! norrlands vinter
Är ändå på nöjen rik;
Orätt gör man då att säga:
”Vintern är med döden lik.”
Himlen sig i isen speglar,
Liksom i en silfverskål:
Lustigt seglar
Man också på köl af stål!

O! jag saknar icke våren,
Saknar icke Floras park,
Der jag skar så månget, månget
Älskadt namn i trädens bark,
Än i isens silfverskifva
Samma namnsdrag ritar jag
Och en cirkel
Drar jag om de kära drag.

Hu! det snögar! namnen redan
Snöväft täcke döljas i;
Hemåt, hemåt, vill jag draga:
Isens spegel är förbi.
Till min flicka vill jag styra,
I dess kärlek söka hamn:
Vår och himmel
Drömmer jag i hennes famn!