Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/Tillägnan
| ← Band XIII |
|
Företal → |
TILL
HANS MAJESTÄT
KONUNG
OSCAR II.
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Ett halft århundrade har förlidit sedan jag, jämte min sex år
därefter hädangångne medarbetare, hade nåden att i Eders Kongl. Maj:ts
Höge Stammfaders händer öfverlemna första bandet af detta verk.
Vi hade med så mycket större dristighet vågat med Hans Maj:ts höga namn pryda förstlingen af vårt arbete, som vi voro därtill
uppmuntrade genom det lifliga interesse som Konung CARL JOHAN genast
visade då Hans Maj:t genom sin Herr Son, Hans Kongl. Höghet
dåvarande Kronprinsen, blef underrättad därom, att en för saken nitälskande
man var betänkt på att genom enskilda personers förenade bidrag göra
det möjligt för två därtill skicklige unge män att företaga
utgifvandet af en ny, med omsorg och förstånd utarbetad edition af
fäderneslandets gamla lagar. Den snillrike Konungen, hvars skarpa blick
sakens vigt icke undföll, täcktes vid framställningen härom genast
ytra att detta var en sak, som genom Regeringens föranstaltande måste
utföras, och att Justitie-Statsministren borde till Kongl. Maj:t
inkomma med underdånigt förslag härom. Detta skedde, och de utsedde
utgifvarne blefvo om sommaren 1822 satte i tillfälle att börja det
arbete som, efter min medarbetares år 1833 timmade död af mig
ensam utfördt, nu blifvit fullbordadt. Det var emedlertid Konung CARL
JOHAN, som genom sitt upplysta nit lade grunden till det verk, som
omöjligen hade kunnat genom enskildt föranstaltande bringas till
utförande och fullbordan. Arbetets snart sagdt omätliga vidd, då det
skulle utföras på det sätt, som utgifvarne insågo att det måste ske
om det skulle blifva till verkligt gagn, kunde väl icke annat än väcka
farhågor, äfven i betraktande af de kostnader för staten, som
arbetets fortfarande i många år skulle komma att medföra; men
utgifvarne kunde dock inför Hans Maj:t i underdånighet förklara att de,
i afseende på arbetets fortgång med tillförsigt vågade hoppas allt
hvad på Hans Maj:ts Nådiga försorg ankomme. Detta hopp har icke
häller, efter de flera gånger i den senare tiden inträffade sorgliga
skiften, svikit under Konung CARL JOHANS Höge Ättlingar och
Efterträdare, till dess att nu den dag har kommit, då jag får i djupaste
underdånighet inför Eders Maj:ts thron framlägga sista stycket af
det verk, som jag från början icke hade ansett möjligt att någonsin
få se fullbordadt. Då jag härvid får frambära uttrycken af min
djupa tacksamhet för den omvårdnad, hvarmed fyra Sveriges Konungar omfattat denna fosterländska angelägenhet, vågar jag vara
förvissad därom, att Eders Maj:t funnit mig hafva ådagalagt min
underdåniga tacksamhet på det sätt jag framför allt bort göra det, då
jag ej af lystnad efter fåfäng ära, utan drifven af mitt samvetes röst,
under den åt mig anförtrodda syslas skötande har bemödat mig att,
såsom en ringa men trogen tjenare, så godt som det varit mig
möjligt, fullgöra hvad jag varit pligtig att göra.
- Med djupaste undersåtliga vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
tjenare och undersåte
C. J. Schlyter.