Tredje kvädet om Gudrun

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Andra kvädet om Gudrun Sämunds Edda
Översättare: Erik Brate
Oddruns gråt  →
Från Erik Brates översättning 1913. Orginaltitel: Guðrunarkviða in þriðja
Texten hämtad från Projekt Runeberg 070415.

Tredje kvädet om Gudrun[redigera]

Herkja hette Atles trälkvinna; hon hade varit hans frilla. Hon sade för Atle, att hon hade sett Tjodrek och Gudrun tillsammans. Atle var då mycket ledsen. <poem> Då sade Gudrun: 1. »Varför är du, Atle, alltid, du Budles son, ledsen till sinnes? Vi ler du aldrig? Mer gärna ville jarlarne väl, att vid män du talte och mig såge.»

Atle svarade: 2. »Mig grämer, Gudrun, Gjukes dotter, vad Herkja mig i hallen sade, att hon såg dig och Tjodrek sova under täcket och lägga kärligt linnet om er.»

3. »Dig om allt det eder jag svärja vill vid den heliga vita stenen, att jag med Tjodrek gjorde ej sådant, som kvinna eller man ej kunde få företa.

4. Blott en enda gång den orädde fursten, härarnes hövding om halsen jag föll. Andra voro våra samtal, då vi två sorgsna tillsamman språkade.

5. Till oss kom Tjodrek med trettio man, ingen enda lever av alla de trettio. Du avhänt mig broder och brynjeklädda kämpar, du avhänt mig samtliga släktingar, de närmaste.

6. Sänd efter Saxe, södermännens furste, han kan viga vattnet i vällande kittel.»

7. Sju hundraden män in i hallen gingo, innan konungens hustru stack handen i kitteln.

Gudrun sade: 8. »Nu kommer ej Gunnar, nu kallar jag ej Hogne, aldrig mer jag ser mina älskade bröder. Med svärd skulle Hogne slik orätt hämna, nu har jag själv att visa beskyllningens falskhet.»

9. Till bottnen hon sträckte bländvit handlove, och upp hon tog ädelstenar. »Skåden nu, män, skuldlös är jag vorden, genom heligt prov, hur än kitteln sjuder.»

10. Då jublade Atles hjärta i bröstet, då Gudruns händer han hela såg: »Nu skall Herkja hit till kitteln, hon, som skyllde Gudrun för skändlighet.»

11. Något ömkligt den ej såg, som ej åsåg det, hur på Herkja händerna skållades. Ned i ruttnande kärr de körde den mön. Så blev oförrätten Gudrun återgäldad.