Hoppa till innehållet

Visor, romanser och ballader/Tro

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Skydd under regnet
Visor, romanser och ballader
av Carl David af Wirsén

Tro
Motsatser  →


[ 22 ]

Tro.


När vintern, som förhärjat lunder,
H
ar bundit sjön med isens bro,
Gå fria böljor dock därunder

Och trotsa dödens kalla ro,
 Och vintern säger: tvifla!
 Men böljan säger: tro!



[ 23 ]När tung förstelning lagt sig öfver
Hvar äng och hage, hvarje mo,
Dess välde dock ej kornet söfver,
Som strötts i jordens famn att gro,
 Och vintern säger: tvifla!
 Men kornet säger: tro!

När åt den stilla kyrkogården
Ett saknadt stoft vi tyst förtro,
Förtröstans ängel håller vården
Ännu kring griftens skumma bo,
 Och grafven säger: tvifla!
 Men ängeln säger: tro!