Tro (Wirsén)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tro
av Carl David af Wirsén
"Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Tro.

När vintern, som förhärjat lunder,
H
ar bundit sjön med isens bro,
Gå fria böljor dock därunder

Och trotsa dödens kalla ro,
 Och vintern säger: tvifla!
 Men böljan säger: tro!

När tung förstelning lagt sig öfver
Hvar äng och hage, hvarje mo,
Dess välde dock ej kornet söfver,
Som strötts i jordens famn att gro,
 Och vintern säger: tvifla!
 Men kornet säger: tro!

När åt den stilla kyrkogården
Ett saknadt stoft vi tyst förtro,
Förtröstans ängel håller vården
Ännu kring griftens skumma bo,
 Och grafven säger: tvifla!
 Men ängeln säger: tro!