Vår-Sång (Sehlstedt 1844)
| ← Den Utestängde Äkta Mannen |
|
Den moderne Krigaren → |
Vår-Sång.
Glänsande våren
Ordnar sin grönskande drägt;
Blommor i håren
Sprida sin doftande flägt.
Slingrande bäcken
Hoppar i dälderna ner,
Rosiga täcken
Solen åt ängarna ger.
Skiftande skrudar
Tjusning åt blommorna ge;
Kronor, som brudar,
Bära de, blyga som de.
Fjärilen träder
Fri ur sin stoftiga verld:
O! hur han gläder
Sig åt den luftiga färd!
O! huru prålar
Purpurn på vingarna spilld!
O! hur han målar
Lifvets uppståndelse-bild!
Likså ur gruset
Lyfter jag vingen en gång,
Ilar mot ljuset
Frälsad ur bojornas tvång.
Menskan och djuren,
Blomman i skimrande skrud,
Allt i naturen
Vittnar om skapelsens Gud.
Ringaste droppe
Vårlif af skaparen får;
O! men deroppe
Blomstrar en skönare vår!
