Från Wikisource, det fria biblioteket.
| Originalets titel är "My soul arise, in soulful lays"
Sång nr 175 i Lilla Psalmisten 1909 under rubriken Lovsånger. |
1.
Vak upp, min själ, stäm upp och sjung
Din återlösare, din kung.
Låt ämnet för den sången bli:
Hans ömma kärlek, ack, hur fri.
2.
Han såg mitt fall, hur jämmerlig
Jag var men älskade dock mig.
Han frälste mig, och nu jag tror:
Hans ömma kärlek, ack, hur stor.
3.
Trots starka härars larm och hot,
Fast värld och satan stå mig mot,
Han för mig dock på säker mark:
Hans ömma kärlek, ack hur stark.
4.
När sorger likt den mörka skyn
Här samlats tätt framför min syn,
Han alltid vid min sida stod:
Hans ömma kärlek, ack, hur god.
5.
Visst har jag än benägenhet
Att lämna Jesus, men jag vet,
Fast till hans vilja jag sagt nej,
Hans ömma kärlek ändras ej.
6.
Snart skall jag fara upp med fröjd
Till ljusets land i himlens höjd
Och prisa salig, frälst och glad,
Hans ömma kärlek i Guds stad.
